Hej hej killingtider!

Killingarnas ankomst är en galen tid på året. Man kastas mellan sötchocker, rädsla, lycka och utmattning. Men vilken känsla det är när allt går bra. När killingen kommer ut, andas och ställer sig upp på vingliga ben. Fortfarande blind av fosterslem men ändå på bestämd jakt efter mjölk. Sen börjar den nyfiket upptäcka omgivningen med spännande höbalar (som går att hoppa på!) och andra getmammor (som också går att hoppa på!). När det blir för läskigt tvärvänder man och springer till mamma för att tröstdia. Efter några dagar är nervositeten som bortblåst och det är zoomies och galna killingstunt för hela slanten. De mer överbeskyddande mammorna springer förtvivlat efter med uppspärrade ögon och kan bara titta på när deras kära barn gör bakåtvolter från fönsterkarmen. Andra pustar ut och lunkar avslappnat iväg till de andra mammorna för att äntligen få lite egentid.

Veckorna innan förlossningarna är de blivande mammorna ordentliga runda och vill helst bara ligga och smaska hö hela dagarna. Då håller vi extra koll på dem, dels genom att vara i stallet oftare men också genom en kamera med ljud som är uppkopplad till mobilen. Det vi är uppmärksamma på är om någon get beter sig annorlunda än vanligt, vissa blir extra pratiga och verkar stressade och andra blir ovanligt tysta och drar sig undan.

När förlossningen börjar vill vi vara närvarande för att kunna ingripa om något går fel, som att killingen är felvänd eller har fastnat, vilket gällde flera av förlossningarna i år. När killingen väl är ute vill vi se att mammans instinkter kickar in och att hon börjar slicka rent killingen, då brukar det inte ta lång tid innan den efter några vingliga försök lyckas ställa sig upp och leta efter spenen. Att hitta den däremot är inte alltid lika lätt så då kan den behöva lite hjälpsam guidning. I de fall där killingen inte lyckas dricka mjölk själv mjölkar vi mamman i en nappflaska och flaskmatar eftersom det är avgörande att den får i sig råmjölken inom en timme. Sen försöker vi lära den att hitta spenen igen. 

Det gäller att hålla koll de första veckorna så att killingen får dia och växer. I vissa fall kan mamman avvisa den eller så fattar den helt enkelt inte galoppen och då måste den givetvis flaskmatas så den får i sig näring. Det händer att en avvisad killing blir adopterad av en annan mamma och det funkar lika bra det! Huvudsaken är att det finns mjölk och kärlek att tillgå.

Nu är nästan alla killingar födda för året (64 killingar, 38 förlossningar) och trots en del ordentliga rysare har allt gått bra. Nu hoppas vi på att hitta nya fina hem till dem när de är leveransklara i april. Bockarna är fantastiska naturvårdare och perfekta för att röja upp sly och övervuxna marker! För att tinga killingar kan ni ringa eller maila oss.

Getter för naturvård

Funderar ni på att skaffa getter för naturvård? Nu i början på året är en bra tid att kontakta oss! Killingarna kommer snart och är leveransklara till våren.

Getter är experter på att att rensa sly och restaurera igenväxta naturbetesmarker. De skiljer sig från andra betesdjur på så vis att de äter lite av mycket; allt från löv, knoppar, bark till spröda kvistar.

Getternas matvanor gör att de lämpar sig väl för magra, steniga, skogiga och igenvuxna betesmarker.

Där getterna betar ökar aktiviteten hos växtligheten genom att lövverket glesas ut och solens ljus når längre ned. Samtidigt gödslas magra och svårtillgängliga marker, och en mångfald av arter som idag lever i skymundan får möjlighet att breda ut sig.

En get som äter sin naturligt grova kost är en väldigt klimatsmart idisslare. Den släpper nästan inte ut några växthusgaser, och osmält kol binds i gödsel som återgår till mullagret. 

Kontakta oss om det låter intressant! / Nils & Claire🐐🌿

07.14 – Mjölkbordet / Slänsmåla, Blekinge

07.14 – Mjölkbordet
Framtida Bruk, Slänsmåla, Blekinge

Iowa är brunstig och skriker efter bock. Hawaii är gosig och vill kramas massor, Penny försöker i smyg nå torkpappersrullen på väggen medan Apetina är lite nere och vill bli handmatad och Minnie.. ja hon är bara bedårande söt. Det är en vanlig morgon på Framtida Bruk Gårdsmejeri (så vanlig en morgon kan bli när man jobbar med 40 mjölkgetter).

Svansarna viftar förtjust i luften när de första getterna hittar sina frukosthinkar med korn. Mjölkmaskinerna tickar rytmiskt på, fåglarna kvittrar utanför och killingarna leker i morgonsolen. För ett ögonblick fylls vi av total lycka och kan inte bli bli att titta på varandra och säga högt “asså vi har världens bästa jobb”.

Plötsligt bryts den magiska stunden av att Floridas klöv rappt slår i golvet. Hon vrider sakta på huvudet och ger oss en mörk blick som bara betyder en sak; slut på korn. Rummet fylls för en sekund av en bedövande tystnad, innan alla getter på kommando börjar stampa i ett rungande “mer korn! mer korn! mer korn!” Vi springer mot hinkarna för påfyllning när vi plötsligt ser något komma svävandes i ögonvrån.

En flygande get. Grevie har tydligen förvandlats till elitgymnast, hoppat över båset och kommer inflygandes över mjölkbordet. Hon ser lika förvånad ut som oss där hon glider genom luften. Den nyfunna smidigheten försvinner samma sekund hennes klövar når i backen. Mjölkmaskinernas sugkoppar flyger all världens väg när hon välter fram i hopp om att hitta en gyllene hink med frukost.

Innan vi hinner reagera exploderar en konfettibomb. Penny har till slut fått tag på torkpappersrullen med tungspetsen och den går snabbt i tusen bitar när alla getter glatt hugger in. Samtidigt har Cher brutit sig in genom dörren och springer exalterat runt våra fötter i hopp om lite gos (att känna av rätt tid och plats har aldrig varit hennes grej). I dörröppningen har katten Kafka satt sig för att titta fascinerat på spektaklet.

Det blir en svettig kamp som kräver kondition, styrka, list och charm. Till slut lyckas vi locka ut Grevie, fånga Cher, fylla på hinkarna, sätta sugkopparna på plats igen och mjölka klart den här omgången. Okej, bara 30 getter kvar…

En timme senare är det dags för dagens första välförtjänta kaffekopp. En njutfull klunk hinner vi med innan vi ser något fara förbi utanför fönstret. Mini-Glenn och Frippe har brutit sig ut ur hagen med bockkillingarna och springer lyckligt över gårdsplanen. Samtidigt börjar mobilen pipa – mjölken i mejerigrytan har nått rätt temperatur och är redo att förvandlas till Eldost.

Nisse & Anna rusar ut för att förhoppningsvis charma bockarna in i hagen igen och Claire springer till mejeriet. Getterna och osten kallar – kaffet får vänta!